Distanshästens utfodring

Här kommer några tips från mig själv (läs mer från vår franska tränare i separat dokument som kommer snart på Ingrids tips & råd).

Grovfodret
Grovfodret ska alltid utgöra stommen i hästens foderstat. Detta är speciellt viktigt för distanshästar då bakterier i hästens tjocktarm och blindtarm bryter ner växternas cellulosa till volatile fatty acids (VTA) som fungerar som en energireserv. Dessa syror tas lätt upp från tarmen och används vid aerobt arbete. Fodrar man med tillräckligt mycket grovfoder fungerar grovtarmen som en kontinuerlig energikälla till musklerna vid långvarig träning/tävling. En annan viktig orsak till att fodra distanshästen med tillräckligt med grovfoder är att grovfodret binder vatten och elektrolyter som hästen kan använda sig av.

Kraftfoder av spannmål
I tunntarmen bryts karbohydraterna i spannmålet ned till glukos. Den glukos som inte används direkt av nerver och hjärnan lagras i kroppen i form av glykogen, ges ett mycket stort överskott lagras detta som fett. När glykogenet bryts ned bildas ATP (adenosintrifosfat) och när dessa bryts frigörs energi som används till alla funktioner i kroppen, bl.a. muskelarbete.

Hårt arbete vid aeroba förhållanden
Vid aeroba förhållanden (när syre finns närvarande) bryts glykogenet ned till koldioxid och vatten och då bildas 36-38 ATP per molekyl. Både koldioxid och vatten är ofarliga biprodukter som kroppen lätt gör sig av med. Om syre inte finns närvarande, d.v.s. musklerna förbrukar mer syre än vad blodet hinner transportera (t.ex. vid hård ansträngning som klättring eller hög fart) bildas det bara 2 ATP per molekyl och det bildas dessutom mjölksyra som biprodukt. Mjölksyra bildas i våra muskler och under hårdare träning när cellerna inte får tillräckligt med syra bildas mjölksyra snabbare än den som försvinner. Mjölksyra är giftigt för cellerna om den tillåts ackumulera vilket innebär smärta och stelhet i musklerna.

Muskelfibrer
Man skiljer på flera typer av muskelfibrer; den långsamma Typ 1 och den snabba Typ 2, de har olika egenskaper. Långsamma fibrer får energi genom att med hjälp av syre förbränna fett och kolhydrater, förmågan hos Typ 1 är bättre än Typ 2 på detta. De olika fibertyperna har olika sammandragande egenskaper och skiljer sig även avseende metaboliska egenskaper (ämnesomsättning). Den typ av muskelfibrer som vi vill ha hos en distanshästa är Typ 1 eller Typ 2 av A-B C varianten. Dessa muskler ser annorlunda ut och har andra egenskaper framförallt förmågan att arbeta uthålligt under längre tid.

Typ 1-fibrer eller långsamma muskelfibrer har längre uthållighet än typ 2-fibrer. Typ 1- fibrerna lämpar sig alltså till ett lättare muskelarbete under en längre tid. De långsamma fibrerna får energi till sitt arbete genom att i närvaro av syre förbränna både fett och kolhydrater (aerob förbränning). Detta möjliggörs genom att fibrerna omges av ett stort antal kapillärer som förser muskelfibrerna med syre. Typ 2-fibrerna eller snabba muskelfibrer, har kortare uthållighet än typ 1-fibrer. Man kan förenklat säga att dessa fibrer är lämpade för explosivt arbete, men under kortare tid.

Typ 2- fibrerna indelas i undergrupperna Typ 2A, 2B och 2C. Grupptillhörigheten avgörs beroende på känsligheten inför aktiviteten av enzym myosin ATP (adenosintrifosfat). Lagret av ATP är mycket litet och förbrukas på ett par sekunder vid maximalt arbete. ATP måste därför fortlöpande återföras till muskeln. Kolhydrater (glykogen) bryts ner till energi som frigörs för att återbilda ATP. Mjölksyra är en slutprodukt i denna process, som måste transporteras bort eller förbrännas för att arbetet skall kunna fortgå. Så länge arbetet är lägre än 70-80 % av maximal syreupptagningsförmåga kan den arbetande muskulaturen ta hand om mjölksyran. Om högre arbetsbelastning utförs så ansamlas mjölksyra i muskulaturen. Väl tränade hästar kan arbeta upp till 95 % av maximal syreupptagningsförmåga utan att mjölksyreansamling sker i muskulaturen. När mjölksyreansamlingen blir för stor kan inte musklerna fortsätta arbete, utan måste återhämta sig.

Typ 2-fibrer
liknar mer typ 1-fibrerna i sin ämnesomsättning, då de har större förmåga till aerob förbränning (oxidation) än typ 2B fibrer, vilka anses ha en låg oxidativ kapacitet.

Typ 2B-fibrer
får huvudsakligen energi genom ämnesomsättning utan syre s.k. anaerob förbränning. Härvid spjälkas kolhydrater till mjölksyra genom s.k. glykolys. När halten mjölksyra stiger mycket blir muskelfibrerna sura (pH sjunker) och funktionen försämras. De snabba typ 2B-fibrerna är grövre än övriga muskelfibrer samt omges av färre kapillärer, varför deras förmåga till aerob ämnesomsättning generellt sett är begränsad.

Typ 2C-fibrer
förekommer endast sparsamt hos häst och anses vara en typ av ”övergångfibrer” mellan olika fibertyper.

Fodra för kortare ansträngning, Anaerobt arbete
Anaerobt arbete (utan syre) är när t.ex. hästen utför en maximal ansträngning på mindre en tre minuter dvs. under en kortare tid. Under detta arbete är glukos och glykogen den mest dominerande energikällan till de arbetande musklerna. Uttömningen av glykogen och glukos, leder till utmattning, vilket är ett allmänt problem. Hästen har en sådan ämnesomsättning att den inte har förmågan att flytta reserver som är lagrade i kroppen som t.ex. energi under aktuellt arbete. Därför bör det finnas maximalt av glykogen och glukos tillgängligt för hästen innan start av detta arbete så att hästen inte drabbas av bränslebrist.

Fodra för längre ansträngningar, Aerobt arbete ( Distansridning)
Aerobt arbete (med syre) är när hästen huvudsakligen arbetar aerobt och håller på mer än 3 min. Dessa hästar måste då lita på de fettsyror som bildas i hästens grovtarm av fodret och det lager av kroppsfett, som energikälla. Om man fodrar dessa hästar med stora mängder av spannmål och begränsad tillgång på grovfoder ökar risken att ämnesomsättningen försämras En distanstävlabde häst använder huvudsakligen aerobt muskelarbete och kan då använda energin från de fettsyror som bildas i hästens grovtarm. Den energi som tillförs i denna form är skonsam och ger relativt låga halter av slaggämnen i muskulaturen.

Det är viktigt att grovtarmen fungerar bra, och här har foderstatens innehåll av fibrer stor betydelse. Minst 60 % av hästens totala energibehov täcks vid aerobt muskelarbete via grovtarmen. För att tillfredställa detta behov kan man ge hästen ett kvalitativt grovfoder med höga MJ värden vilket ger hästen energi på en skonsam väg utan att behöva tillsätta en massa med kraftfoder. En annan lösning är att tillsätta fett i fodret som extra energi utan att använda stärkelserika fodermedel. utfodringen ofta spelar en roll i frågan.

Exempel på foderstat till hårt arbetande häst (400-500 kg)
Behov: 120 - 130 MJ per dag.
Hö / höensilage 7 - 8 kg ts
Olja 3- 4 dl med 3,6 MJ per dl olja 18 MJ många rekomenderar högst 3 dl olja per dag med max 1,5 dl per mål.
Lusernpellets 1- 2 kg med 9 MJ per kg 27
MJ Krafft Grov 1-2 kg alternativt 2 kg blandat kraftfoder ( havre, kli, annan musli)
Beftfor 600g ts

Kommentar: Eftersom lusernpellets har en hög nivå av smältbart råprotein är det ett bra tilläggs foder. Desto bättre hö med hög MJ värden, desto mindre energi behöver man tillsätta i form av andra fodermedel. Grovfodret är basen i en foderstat

Fett
Fett i form av olja är en utmärk energikälla för aerobt muskulärt arbete. Fettsyror bryts ned på ett sätt som liknar glukosnedbrytning. All nedbrytning av fettsyror sker med syre närvarande. Efter att fettet har brutits ned i tunntarmen sker en långsam transport ut till cellerna, vilket gör att fett inte är optimalt när det gäller att utnyttjas direkt, t.ex. vid brant klättring. När en häst arbetar aerobt använder den sig först av fett och sparar på så sätt glykogenreserven till en eventuell spurt. Fett kan inte brytas ned anaerobt, så det kan med andra ord inte bildas mjölksyra!

Att fodra sin häst med fett har stora fördelar om det är varmt, då nedbrytningen av fett genererar 30 % mindre värme än nedbrytningen av andra fodermedel som innehåller proteiner. En annan fördel är att man kan höja engergimängden i foderstaten utan att volymen foder ökar. Detta är bra för hästar som annars skulle få äta så stora volymer kraftfoder att de inte orkar äta ordentligt med grovfoder.

Man måste dock vara försiktig när man introducerar fett i hästens foderstat. Börja med små mängder och öka gradvis upp till önskad mängd (max 3-4 dl/dag). För mycket fett tas inte upp av kroppen och det kan påverka mineralupptaget negativt. Bra fett att använda är oljor från: majs, soja, kokos, jordnöt och solros. Alla fetter kan härskna och ska därför förvaras kallt och mörkt. För att få bästa upptag av fett bör man även fodra extra E-vitamin (400-1000 IU/dag).

Sammanfattning
För att ge distanshästen optimala förutsättningar bör den utfodras med mycket grovfoder (helst fri tillgång) och man ska försöka hitta ett så pass bra grovfoder att man kan ge endast en liten mängd kraftfoder. Kraftfodret (om det innehåller spannmål) bör ges minst 4 timmar innan träning/tävling för att minimera risken att hästen drabbas av syrebrist ute i musklerna, vilket ger mjölksyra.

Fodra gärna med sådana fodermedel som minimerar risken för att mjölksyra bildas, såsom grovfoder, lucern (som i stråform räknas som ett grovfoder), betfor (är inte spannmål) och olja. Det går alldeles utmärkt att fodra en distanshäst med endast dessa fodermedel plus mineraler och vitaminer och få ihop en välbalanserad foderstat om man inte har ett alltför dåligt grovfoder.

En distanhäst ska ha ett lager av fett att ta utav under tävling för att minimera risken för utmattning och för att ha snabb energi kvar att ta av under en eventuell spurt mot slutet, men den ska inte heller vara för fet, lagom är bäst!

/Ingrid Boström

 

PEAK ENDURANCE
Dänningelanda Rävagård 35593 Växjö Sweden
Tfn: +46 470 776012 Mobil: +46 70 55 15 333
stallpeak@passagen.se